De första krukmakerierna

Under senare delen av medeltiden började de första krukmakerierna förekomma i Sverige. De tillverkade i huvudsak kokkärl, som gick att ställa direkt på elden samt kannor och krus. Under senare delen av 1700-talet började kakelugnstillverkningen. Först på 1800-talet gjorde man förvaringskrukor i större omfattning; de ersatte då träkärlen. I slutet av 1800-talet hade fabrikerna övertagit det mesta av produktionen av bruksgods och många av de verkstäder som fanns kvar fick livnära sig på att tillverka enbart blomkrukor. Sitt gods sålde krukmakaren på marknader eller direkt från verkstaden. Då han skulle till marknaden med sina krukor och fat packade han dem noga i halm på kärror.

Skråväsendet

Under 1700-talet nådde skråväsendet sin största omfattning i Sverige. Detta tvingade in krukmakarna till städerna. Bara några få kunde stanna kvar där lerfyndigheterna fanns. De som flyttade fick i stället rätt till lertag i närheten av staden.

Som ung började man som lärpojke hos en mästare.Lärlingen hade ingen lön, utan arbetade för mat och husrum. Den enda förtjänsten var att han på sin lediga tid fick göra lergökar, som han sålde på marknaden.

Efter fem slitsamma år fick lärlingen sitt gesällbrev som ibland föregicks av ett prov. Gesällen kunde nu ge sig ut och skaffa erfarenhet i andra verkstäder för att så småningom avlägga mästarprov. Men öppna eget kunde han först när en mästarplats blev ledig. En annan möjlighet för gesällen var att gifta sig med en krukmakaränka. Mästartiteln kunde han då överta utan mästarprov, eftersom gesällen gjorde en social insats, när han tog hand om änkan och hennes barn. Till följd av blyförgiftning och dammlunga blev krukmakarna sällan gamla. Ibland hade nog också alkoholen ett finger med i spelet.

Verkstaden

Verkstäderna bestod ofta av två rum. I det ena fanns ugnen, i det andra drejskivorna och galten och under taket desbjälkar. Galten liknade en liggande kakelugn och på den ställde man gods att torka. Sommartid ställde man godset att torka på desbjälkarna. Leran förvarades helst på ett svalt och fuktigt ställe, bäst i en källare. Det var också viktigt att veden förvarades så att den var riktigt torr när man skulle elda i den stora brännugnen.

I dag ser verkstäderna i princip likadana ut som förr men tack vare rinnande vatten och dammsugare kan man hålla rent på ett annat sätt.

De flesta keramiker arbetar i dag med stengodslera och tillverkar då framförallt muggar, kannor och skålar. Konsthantverksprodukter uppskattas mer och mer och de har blivit ett komplement till det fabrikstillverkade bruksgodset. Men eftersom lönsamheten inte är så god måste många ha ett annat arbete vid sidan om.