Söndervittrat berg
Lera är berg som vittrat sönder.
Den har bildats så länge som jorden haft en fast skorpa.
Olika faktorer har haft sin inverkan, klimatet, inlandsisens
tryck o.s.v.. Smältvatten efter istiderna förde med
sig sönder- brutna, finfördelade bergarter. De enstaka
partiklarna slipades ned till mycket små korn, under 0,002mm,
och bildade sedimentära leravlagringar. Ju mindre partiklarna
i leran är, desto större är plasticiteten, formbarheten.
I fuktigt tillstånd är leran seg och formbar, eftersom
varje partikel omges av ett vattenhölje.
Keramiska massor
På sin vandringsväg blev leran
förorenad av olika mineraler. Dessa ämnen bidrar till
att ge olika lertyper dess egenart. Blåleran är kalkhaltig
och gulbrännande och rödleran är järnhaltig
och rödbrännande.
De leror som är av intresse för
krukmakaren är sådana som innehåller kaolin
i lämpliga kombinationer med andra ämnen. Kaolin (aluminiumoxid)
är grundsubstansen i leran. Genom att man tillsätter
olika s.k. magringsmedel till leran, t.ex. chamotte (bränd,
krossad lera), kvarts eller fältspat, får man keramiska
massor som passar olika ändamål. Magrare lera till
byggnadskeramik och fetare lera till drejning.
Så länge leran inte är
bränd går den att använda om och om igen.
Krukmakarens lera
Den lera man använder i ett krukmakeri
kan grovt delas in i två grupper:
Stengodslera
Lergodslera
Stengodsleran får efter bränning en sintrad skärv. (Skärv är benämning på den brända grundmassan i keramiska produkter.) Lerans lättsmälta beståndsdelar som fältspat och krita smälter i bränningen och omsluter det mer svårsmälta kaolinet. Resultatet blir en hård och tät skärv som inte nödvändigtvis måste täckas med glasyr. Lergodsleran däremot tål inte att brännas till så hög temperatur. Den får efter bränning en porös, otät, skärv. Alla leror krymper vid torkning och bränning,
vanligen 1015%.
Lertag
Krukmakerierna låg förr i närheten
av lertag, där man grävde upp leran i dagbrott. Lergodslera
förekommer över hela landet. I Skåne hittade
man också stengodslera som en biprodukt vid stenkolsbrytning.
Förr i tiden var det förenat
med mycket arbete att få in leran till drejskivan. Allt
från att gräva upp leran, rena den i flera omgångar,
till att bearbeta den till en homogen, jämn lera. Den ska
var utan föroreningar som rötter och stenar, utan luftblåsor
och ha en jämn fuktighet så att den är lätt
att arbeta med och inte spricker under torkning eller bränning.
I dag
används mest stengodslera som kan köpas renad och plastförpackad
från tillverkare i t.ex. Tyskland och Holland.
Keramik
Keramik kommer av grekiskans keramos som betyder krukmakare. Keramik kallas alla produkter som är gjorda av lera och som gjorts varaktiga genom bränning. Alltså allt från tegelstenar till elektriska isolatorer av porslin. Det finns också teknisk keramik som tål så extremt höga temperaturer att den kan användas i jetmotorer
